Lerklining av timmervägg invändigt förekom förr av olika skäl. Främst för att täta springor i väggen men också för att få en slät vägg att måla och tapetsera på. Kliningen består av lera, sand, vatten och armering i form av halmhack, kodynga, tagel eller dylikt. Man kunde också blanda i lite kalk och fick då en hårdare yta.
Leran håller ständigt en liten fukthalt vilket bidrar till ett bra inomhusklimat. Den har också förmågan att dra till sig fukten ur timret och håller det friskt. En visst brandskydd och värmeakumulerande effekt har den också.